kanotenlovisa

Hejsan!
Nu är det dags att blogga igen. 
Denna gången har jag äntligen fått en ny bok, den heter En spökhistoria vid jul.  
Jag har inte kommit specielt långt efter som att jag fick boken för ett tag sedan,
men några sidor har jag ifallafall hunnit med! jag ska  frösöka att beskriva boken lite. 
 
Om jag får klaga lite så var bokens förstasida hemskt tråkig.
Hela tiden tjatade de om att Marley var död som en dörrspik.
Tillslut så blev man irreterad. Men det kanske
har väldigt mycket betydelse längre fram? vem vet.
Men boken är skriven i jagform villekt jag tycker om. Jag vet änu inte vem "jag"
är. Förövrigt så är boken lite smårörig nu, men jag kommer nog in i den snart. 
Jag vet att Marleys man hette Scrooge och att han inte sörjde henne specielt mycket 
när hon dog. Men Scrooge var lite av en sådan man som inte brydde sig så mycket verkar det som. 
Han var snål, grinig och alla negativa saker man kan tänka sig. 
Scrooge var därför väldigt ensam. Aldrig hände det att någon frågade honom om vägen, 
aldrig hände det  att någon frågade var klockan var, men så ville Scrooge ha det.  

Jag lovar att berätta mera nästa gång när jag vet lite mer. Nu är det vidare till Carolas uppgift. 

Nu ska jag försöka att skriva lite om bokens externa och interna konflikter, och det är verkligen lättare sagt än gjort.

En extern konflikt:
"Dumheter!" tillade han för att bättra på det lite. 
"Var inte så sur, morbror!" sa systersonen. 
"Hur skulle jag kunna vara annat, när jag lever i en sådan dåraktig värld?" sa Scrooge.   
 
Självklart så håller jag med systersonen här! Scrooge är så väldigt negativ hela tiden.
Ingenting är bra, alla är dumma, jag är perfekt, osv... Man blir så trött på sådana människor!
Varför kan de aldrig tänka lite posetivt? men jag får inte glömma att det bara är en bok. Haha.

En intern konflikt:
Jag hittade ingen, men kom på en som jag var med om på fotbollsträningen igår.
Jag hade fått en del bra chanser på mål och hade satt alla skotten. Hela tiden hörde jag
"Kör själv"... Men jag kände mig så himla dum när jag sköt själv framför mål hela tiden. 
Men jag visste att man inte fick tänka så, men jag gjorde det iallafall. När jag fick en riktigt bra
chans så passade jag och min medspelare hann inte möta bollen för änns en motståndare tog bollen. 
"Där skulle du ha skjutit själv Lovisa!" ropar då min tränare. Jag visste att ja borde ha gjort det, men ibland
gör man fel. Jag ville så gärna ge en mindre bra medspelare en chans!   

Nu hinner jag inte mer.

Pussåkram. / lovisa