kanotenlovisa

Hejhej!
Nu är det bloggdags igen!
Först och främst så ska jag berätta lite om innehållet i boken.
Det är en hel del saker som har hänt sedan förra gången.

Scrooge fortsätter att vara lika grinig, negativ och dyster.
Man lider verkligen med personerna som är i hans närhet.
Julen ska vara en tid där man ska vara glad. Men Scrooge
tycker att det är tramms. Det är den tid på året alla är som
fattigast. Ändå springer de runt och är glada, hur fatiga de
än är!  det är något som Scrooge inte kan förstå. Han kan 
inte förstå lycka. Tänk om alla skulle vara som han? Då
skulle jorden vara väldigt dyster och mörk. Usch, man ryser
vid bara tanken!   
Men en dag när Scrooge kommer hem ser han en hemsk
sak. Spööken! Men de är goda, och vill bara göra honom
väl. Just nu så är han med ett spöke och kollar tillbaks
på sin barndom. Under resan så brister faktiskt Scrooge
i gråt. Men han börjar samtidigt inse att livet är fullt av lycka,
som han inte har tagit vara på i sina år. Det finns så mycket
som han har missat. Men det är aldrig försent...

Jag tror att just den här boken har blivit en klassiker för den har ett sådant
enormt budskap! man behöver nästan bara läsa några sidor innan man
förstår. Budskapet är att det aldrig är försent att hitta lycka. Man kan verkligen 
förändras efter några nätter. Bara man kämpar lite...
Sedan är boken gammal och jag vet ingen bok som är lik denna.
Jag tycker att den är bra skriven också. Noggran och igenomtänkt.

Man lär sig väldigt mycket av boken tycker jag. Eller det beror på lite hur dan man
är som människa. Men alla kan nog lära sig något.
Är man negativ och grinig så pasar den här boken perfekt för den personen.
Är man redan posetiv och glad så kan man ändå läsa den såklart!


Nu kommer jag inte på något mer att blogga om.
Så nu ska jag sitta och längta lite efter Norrland.
Det ska bli väldigt tråkigt ärlig tarlat. Inga har hunnit
lägga ut sina inlägg ännu så jag har ingen att kommentera!

Många sportlovskramar  / Lovisa.